Inte modellmamma, eller är envishet ärftlig???

Idag skulle det ske, efter många härliga dagar med julkalas, adventsfirande, vänner och lite sömn var Trollungen och jag tillbaka i vardagen. Innan vi skulle träffa mammagruppen ville jag utnyttja dagsljuset och få ett fint kort att göra julkort av. Jag har en hel pärm med barn i alla möjliga julmunderingar, lite så där lagom kul att få när man var ofrivillig barnlös kanske ( i a f de på barn som man inte står nära och föräldrar som bara hörde av sig via julkort en gång per år för at visa upp sin välmående familij…), men jättekul att ha efteråt, när man kan se barnen växa upp, bara genom att bläddra i albumet. Maken och jag skickade julkort på oss och Kattpojken hans allra första jul, lite på skämt lite på allvar det var ju vår familj...


I år kan vi ansluta oss till klubben, passa på att utnyttja "beställ-innan-december-rabatten" och bombardera släkt och vänner med julhälsningar i form av Lilltrollet.
Idag skulle kortet tas... trodde jag, jag tog 678 stycken, ett var skarpt, det jag tyckte var hjälpligt bra bedömde min konstnärliga syster som "det var VÄL fint..."

Trollungen som i vanliga fall bara ÄLSKAR kameran såg väl desperationen i mina ögon och fullkomligen vägrade le, eller ens titta in i kameran... undrar vem barnet ärvt envisheten från.


Ja, vi kan ju konstatera att Lilltrollet inte blir någon fotomodell och att jag får förlita mig på min systers färdigheter, så det blir något julkort i år...




Kommentarer
Postat av: Anna

Ja dessa julkort ;) Fast jag måste säga att de roligaste att få är just de som inte är så perfekta... Har en hel serie med "misslyckade" från M:s första sittning. Jag älskar dem! Förra året skickade vi julkort med oss alla tre på, taget en underbar julidag när M sitter i polen och vi är bakom.

2011-12-01 @ 00:28:42
URL: http://annasviktiga.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0