Mindfulness eller minnesförlust?

Vi var uppe tidigt Lilltrollet och jag. Jag skulle på läkarbesök, på samma ställe som jag en gång fick göra en skrapning efter ett missfall. Känslan av att vara på väg dit med Trollungen var överväldigande, jag trodde inte jag någonsin skulle få uppleva lyckan att bli förälder när jag låg där på uppvaknandet den där dystra decemberdagen för några år sedan.

På bussen satt det en annan mamma som liksom jag såg ut att njuta av livet som föräldraledig, hon talade med en väninna och berättade att hon skulle på kurs i mindfulness för småbarnsföräldrar. Jag tror att insikten om att vi måste stanna upp och leva i nuet är gammal kunskap som bygger på sunt förnuft men som vi har så svårt att leva upp till i vardagen, eller som en mindre filosofisk person uttryckte det i min kalender (ja, ni vet veckans citat i gamla papperskalendrar) Många människor blir stressade av att behöva skaffa mer pengar för att kunna ta det lugnare...

Vi fortsatte vår färd till läkaren med tunnelbana, väl framme kände jag inte igen mig, jag måste ha tagit fel uppgång, så jag åkte ner till perrongen igen och gick mot den motsatta uppgången, där slogs jag av insikten att rampen jag sökte var borta, att de hade byggt en pressbyrå på mindre än två veckor... eller så var jag på fel uppgång... men då måste jag ha varit på den rätta nyss eller??? Ja, två gånger åkte jag upp och ner innan jag hittade rätt, detta i ett tunnelbanesystem som jag känner till rätt väl. Mina mammagruppskompisar skrattar åt mig, för jag kan säga utan att blinka vilken ända på tåget vi ska åka i för att komma åt rätt utgång smidigast, jag har dessutom koll på vilken sida på vagnen vi ska stå för att undvika att blockera vägen, för jag VET ju på vilken sida utgången är i de flesta stationerna... ändå hittade jag inte rätt... ja det där med mindfulness låter bra, men innan jag kan anmäla mig till en sådan kurs måste jag klara av att vara tillräckligt vaken för att kunna orientera mig i stan!
Det blir bakläxa till Trollungens föräldrar, bättre nattsömn får man endast genom lyckad avvänjning av nattamningen... och dit har vi en bit kvar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0