Dags att starta höstterminen!

Efter tjugo år på skolbänken och tio år som yrkesarbetande inom skolan har jag svårt att släppa det här med hösttermin och skolstart även när jag är föräldraledig.
Hela våren gick jag som i ett töcken, först var vi överlyckliga och samtidigt livrädda för det lilla livet vi hade fått, hur skulle vi bete oss för att inte ha ihjäl det? (vårt barn var ju så litet när det föddes!) Vi ville samtidigt överösa det med kärlek och omsorg… sedan handlade det om att lära känna varandra och skapa rutiner, känna oss trygga i föräldraskapet och barnaskapet, för visst måste även ett barn anpassa sig och vänja sig vid det nya livet som egen person och någons barn, bli en del av vår familj. Nu är sommarlovet och makens semester slut och då infinner sig även vardagen för mig och vårt barn.

Jag känner att luften ändrats, det är kallare, skarpare, det är som att naturen tycker att det är dags att samla sig, sluta lata sig och förbereda sig för de nya förändringarna.

Vi har anammat detta, jag känner att jag måste ta och njuta av varje sekund jag har kvar som föräldraledig med vårt barn och få ut det mesta möjliga av hösten som väntar på oss.

Vi har anmält oss till en kurs i babysim, alla säger att det är fantastiskt roligt, vi får hoppas att det är värt pengarna, drygt 1500 kronor tar alla organisationer som ligger i vår närhet, det är trist att denna upplevelse blir en plånboksfråga i många familjer. Sen blir det barnrytmik, svenska kyrkan har en fantastisk verksamhet och tar ansvar för områden som många av landets kommuner inte längre anser sig ha råd eller tid att befatta sig med. Kyrkans verksamhet är öppen för alla barn och föräldrar, även vi som inte dagligen anser oss ha någon speciell tro, den är tillåtande och tolerant och jag är oerhört tacksam för den verksamheten! Kolla på http://svenskakyrkan.se/ och sök upp din församling, där kan man söka på barnverksamhet.

Sedan har jag åter påbörjat läsningen av en bok som väcker många tankar, både som pedagog och mamma. Den heter Hjärnvägen till inlärning och är skriven av Lars-Eric Berg och Anna Cramér de jobbar på ALLA SINNEN i Södertälje http://www.allasinnen.se/index.php?section=1&page=24 Deras arbete handlar i första hand om att stötta barn med inlärningssvårigheter så att de kan normalprestera, vad det nu innebär egentligen men om vi skippar det där med att märka ord, så förstår ni, det handlar om att genom fysiska övningar stimulera barnens inlärningsprocess. Jag läser boken från ett annat perspektiv, dessa övningar kan användas på alla, även på småbarn och skolungdomar som håller på att växa och utvecklas, jag tror på att ju fler sinnen man kittlar, desto mer närvarande blir man och därmed mer öppen för att ta emot, bearbeta och ta till sig nya intryck, och förhoppningsvis leder det till nya färdigheter och kunskap.
Så jag rekommenderar alla som själva har barn och ungdomar i sin närhet eller jobbar med barn att läsa boken och göra övningarna, för att citera författarna själva: "Det värsta som kan hända är att man bara får lite motion av att röra på kroppen. Också det är bättre än att inte göra någonting alls."

Själv motionerar jag inte bara för att skärpa mina sinnen utan för att bli av med mammamagen, mest för att inga kläder passar och för att ingen ska tro at jag är gravid när jag återgår till arbetet…ännu sover mitt hjärtebarn och jag har både hunnit träna, blogga och om jag har tur och skyndar mig, kanske tom duscha!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0