Antagen och redo!

Jag är nu officiellt antagen till rektorsutbildningen. I tre år kommer jag att kombinera mitt arbete med studier. Det ska bli spännande och jag har redan lagt in alla seminarier och internat i min annars, än så länge, ganska tomma almanacka. Jag ser framemot att få den formella utbildningen som hör ihop med min yrkeserfarenhet, även om det innebär en del resor då jag blivit antagen i en annan stad. Den stora utmaningen blir att kombinera föräldraskapet med arbetet och studierna. Känner mig lyckligt lottad för att jag har en stöttande man och ett starkt nätverk, om det skulle köra ihop sig. Själv måste jag dock hitta balansen och påminna att den viktigaste rollen jag har är förmånen att vara Lilltrollets mamma.

Det är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot vårterminen som hägrar. Åter på jobbet och åter på skolbänken.

Nu är det dags att börja damma av den nya skollagen! Jag är peppad!


Tids nog följer jag slaviskt almanackan och springer i ekorrhjulet...

Jag fick ett jobbsamtal tidigare idag. Jag blir lika förvånad varje gång de hör av sig, jag glömmer bort att jag till vardags är en viktig kugge i ett stort hjul. Just nu är jag ju mamma 24-7 och då finns det ingen tid för annat, men undan för undan blir jag varse om att dessa två för mig parallella universum faktiskt ska gå att kombinera.

Den kunskap och erfarenhet jag förvärvat och förvärvar i mina olika roller kan bli en framgångsfaktor om jag är lyhörd och ödmjuk i mötet med elever, föräldrar och medarbetare, men också som mamma och maka. Att ha blivit förälder tror jag blir en oanad tillgång i mitt vardagliga arbete.

Samtalet idag handlade om överlämning, om personalfrågor, nya möten och en viss upptakt inför återgången till arbetslivet. Det är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot januari, Lilltrollet och maken får ge sig ut på egna äventyr under "deras" år, jag får möta den nya skollagen, nya projekt, nya utmaningar, och möjligheten att äta lunch i min egen takt, ja i a f innan jag släpper den nyvunna insikten om mindfulness och börjar jaga sekunder som alla andra...




http://www.doctormacro.com/

"Föräldramanualen"

TCO och står bakom en nyframtagen föräldramanual till företagen. Det är ett sympatiskt initiativ som jag hoppas läses av chefer och mellanchefer på både stora och små företag. Jag har visserligen inte läst manualen själv, men intentionen, såsom Sanna Verner-Carlsson beskriver den tilltalar mig. För det handlar inte om att uppmuntra föräldraskap, utan att uppmuntra att folk ska känna sig respekterade oavsett vilka val de gör i sitt liv, föräldraskapet är innebär en stor förändring och leder till oro om den egna livssituationen, då måste det kännas skönt att ingen himlar om det på jobbet i a f.
Jag har själv uttalat mig klantigt om föräldraledigheter, för i den stressiga vardagen vill man inte avstå sina stjärnor. Då har jag tydligen glömt att det är stjärnmedarbetarnas familj som lånar ut personen i fråga till mig och inte tvärtom, för vi jobbar ju för att leva och inte vice versa. När jag dessutom äntligen har blivit förälder har jag all förståelse till varför folk inte suttit kvar till sju på kvällarna med mig på skolan, de vill ju hem till sina barn, för mig hade jobbet blivit mitt barn... och då är det svårt att gå hem.

Nu blir det andra bullar, mer effektivitet och smartare användning av mötestid, så att folk kan göra sitt arbete inom avsatt tid och sedan får åka hem och njuta av familjen, oavsett hur den ser ut...


Själv ska jag anonymt skaffa mig manualen och skicka en kopia till min mans manliga medarbetare, de tycks inte förstå att han måste vara hemma ett år när han så väl behövs i nästa projekt... att han kanske vill vara hemma med Lilltrollet har de nog inte förstått.


På skolbänken...

Ni har säkert inte missat att Underbara Clara har bytt hemsida. Jag har länge läst hennes blogg av och till, men sedan jag själv började blogga har jag inte bara blivit prenumerant utan även en blivit lite av en lärjunge i bloggkonsten. Det är roligt när folk vågar dela med sig, det betyder att de känner sig trygga med det de gör. Lycka till med din nystart Clara!

En annan som delar med sig av kunskapen är min visionära, smått excentriska, egensinniga och inspirerande chef (denna person skulle kunna tillägnas en hel blogg på heltid, men kommentarer och beskrivningar lär förekomma när jag återvänder till jobbet), vi kompletterar varandra som ett gift gammalt par, chefen står för idéerna och drivkraften, jag för ordningen och rutinerna... men även för spontaniteten och kärleken till våra ungdomar! Jag är nu anmäld till rektorsutbildningen och om allt vill sig väl kommer jag att både jobba och studera i vår och tre år framåt!

Nu är helgen snart slut, men imorgon måndag ska inte jag åka till jobbet, utan njuta av ännu en vecka med min Trollunge och så ska det förbli terminen ut.

Ni som ska till arbetet, ha en underbar och givande vecka, ni som återvänder till jobbet efter semester, föräldraledighet eller sjukdom, en extra klapp på axeln till er, ert bidrag behövs för att göra vårt samhälle ännu bättre!

Vi som är föräldralediga, är pensionärer eller har semester, vi kan väl visa våra vardagsstressade medsyskon lite hänsyn och heja glatt när någon sippar håglöst på sitt kaffe, eller låta dem kliva av bussen eller tunnelbanan före oss.


Lika barn leka bäst...

Idag hade vi träff med barnvagnsmaffian, det blev lunch i den lokala pizzerian, en kort kaffe- och blöjpaus hos oss och för somliga av oss en långpromenad i träningstakt, det gäller ju att komma in i de snygga arbetskläderna och det finns faktiskt dem som har mer bråttom än vad jag har! Vilket tempo vi höll i 90 min, tur att våra ögonstenar sov och höll sig nöjda för det mesta!

Jag trivs med min mammagrupp, det ultimata beviset på att vi kan tänkas fortsätta umgås även efter föräldraledigheten är att vi addat varandra på facebook, det är ju så typiskt vår tid, att vi dessutom har bestämt oss för att blogga tillsammans är liksom grädden på moset... Ja, vi ska blogga för att dela med oss av våra erfarenheter och synpunkter. Det ska bli kul att se vad en sådan blogg med samlad mammakunskap kan leda till. Utgångspunkten blir att skriva en handbok som vi själva kan använda om ett syskon till våra förstfödda blir aktuellt.


Om ni tycker att jag tappar tråden idag så stämmer det, jag håller att bevaka en auktion på Tradera, för några år sedan hade jag väl sagt att jag genom Tradera blivit barnkammarens Martha Stewart, idag hävdar jag istället att jag blivit för retroleksakerna vad Maria Montazami är för sina tassels. Just nu traderar jag på ännu en gammal hederlig leksak som både kan bli en kul leksak och en fantastisk prydnad i Lilltrollets rum. Barnkammaren fick förresten med beröm godkänt av mammagänget.

Under dagens promenad, hade jag och L ett ganska förtroligt samtal och jag insåg hur allmängiltiga människans oro, glädje och problem är. Vi har på ytan inte mycket mer gemensamt än att vi båda är förstagångsmammor, men ju mer man skrapar på ytan, desto mer känner man igen sig hos andra, ännu en tanke att ta med sig när man ska bemöta medarbetarna i deras vardag, där fokus på våra elever ska samsas med allt det som pågår hemma.

Nej, jag vann inte den första auktionen... nu får jag bevaka objekt B ... som jag inte heller vann, men ska man göra bra affärer på Tradera får man faktiskt inte låta speldjävulen ta över. Jag går aldrig en krona högre än 45 % av vad varan kostar som ny. I de flesta fall sätter jag gränsen ännu lägre. Jag har följt flera auktioner om PoPs Vindfleece och folk ger så mycket att de lika gärna kunde köpa sig en ny, och det är faktiskt vad jag nu bestämt mig för att göra.

Nu ska Trollungen ha gröt och sedan ska älsklingen nattas av mamma och pappa!






RSS 2.0