rektorinnan

Igår rymdes det både liv och död inom samma dag i min värld. En gammal bekant, en parant kvinna med skinn på näsan, positiv och livsbejakande gick ur tiden. Jag känner med hennes familj och alla som hon lämnar efter sig. Hennes son är bara något år yngre än mig och jag kan inte låta bli att undra hur jag skulle må om min egen mamma togs ifrån mig. Hon är tryggheten och den fasta punkten i mitt liv, hon har inte bara funnits med hela mitt liv, utan även stöttat och trott på vårt barn så fort hon fick veta att vi var gravida.  Känslan är ofattbar. Jag tänker på er och på er mamma, jag hoppas att ni kan finna tröst i allt det goda hon gjort.

Bara någon timme efter dödsbudet föddes några vänners tredje barn, jag fick höra det nyss och kan inte annat än glädjas med dem. Den nyförlösta mamman är en sprudlande person med masa energi och generöst hjärta som förutom yrkesarbetet pysslar, engagerar sig i förskolan där barnen går, bakar, ordnar med årliga kalas för sina vänner och har alltid ett tröstande ord, detta fick jag erfara under vår kamp för vårt barn. Nu fick jag som svar på mitt grattis-sms att vi skulle gå på barnvagnspromenad så fort hon hittat alla delar till barnvagnen!!! Själv har jag svårt att planera en hel dag utan att reservera mig för eventuella dröjsmål som mitt barn eller mitt tafatta moderskap kan leda till!

Livet är fantastisk, ett mirakel som vi fått vara med om, tyvärr är förhållandena sådana på jorden att alla inte kan njuta av livets gåva och de finns dem vars liv blir ett långt lidande. Jag tänker framförallt på alla dem som är förlorare i livets lotteri, dra gärna en ny lott och se var du skulle hamna, skänk om du kan en slant för att fira att du har det bra eller för att hedra dem som är förlorare. Jag kan i a f inte njuta till fullo när jag vet att andra inte har fått samma chans som jag...