rektorinnan

En av mina bästa väninnor ringde idag, jag höll just på att mata vårt barn, ja, försökte få det att öppna munnen i alla fall, jag artikulerade, pruttade med munnen och hoppade och hade fisk i håret som lilltrollet smetat in…”hej, det är jag, jag undrar om du ska ha några produkter från Clinique…” ja, då förstod jag att hon dödade lite tid i någon taxfreebutik väntan på flighten hem från någon affärsresa. Hon reser ofta och fyller gärna på garderoben i Milano, Paris, Barcelona, London och Amsterdam.

Här måste jag stoppa bandet och förklara att jag, innan vi välsignades med vårt barn, kunde lägga ett par tusen i månaden på hudvårdsprodukter och ytterligare några på kläder och skor. Eleverna på min skola har lärt sig att känna igen ljudet från mina klackar och upphör ofta med sitt bus när de hör att jag närmar mig i korridoren. Ja, jag har sedan jag började yrkesarbeta närt ett stort intresse för mode och skönhet. Hon och jag har sporrat varandra sedan vårt fattiga studentliv, då med det bästa som H&M hade att erbjuda och med åren ju mer våra löner har vuxit desto mer har vi unnat oss andra märken, stil och inredning har vi alltid gillat att diskutera, beskåda och inhandla.

Så här sitter jag hur oglammig som helst…och hon undrar i all välmening om hon ska köpa hem mina hudvårdsprodukter, medan hon berättar vad varorna kostar frestas jag en stund av att säga: ”ja, kör till!”, Clerasil känns inte så rolig, även om det verkar funka, men det använde jag ju när jag var 15 och mamma inhandlade det samtidigt som hon köpte hem middagsmaten och Niveas ansiktskräm återfuktar ju, men den lämnar inte samma lyxiga känsla efter sig. Jag mumlar något obestämbart om att jag själv snart ska på Åbokryssning med de två andra bästa väninnorna och att jag kan kolla då. Tackar för omtanken och lägger på luren. Jag kan ju faktiskt inte tillåta mig att ta mina sparpengar till denna lyx, fickpengarna på 2000 kr i månaden kan ju dessutom användas till så mycket annat roligt intalar jag mig.

Då börjar jag tänka, här sitter jag, som pluggat länge för att utöva en yrkesroll jag trivs med och få möjlighet att leva upp till en bekväm levnadsstandard och kan inte unna mig ansiktskräm! Å andra sidan håller jag världens underbaraste unge i famnen och jag vet att han vet att jag är hans mamma och att han är trygg hos mig. I åtta månader har jag gått hemma och kunnat ägna varje dag tillsammans med vårt barn, vi har busat, myst, kramats, läst sagor, gått på promenader, umgåtts med min mamma mer än jag hunnit de senaste tio åren, och jag har på köpet fyra månader kvar av denna fantastiska tillvaro! Min man kommer dessutom också att vid årsskiftet kunna stanna hemma med lilltrollet ett år. Det måste jag kalla för en oerhörd lyx, trots att vi får leva ett enklare liv. Vinsten och investeringen är just tiden vi får tillägna vårt barn.

Lilltrollet gapar nu och en sked mosad banan slinker in.. och kommer ut igen och landar på ännu en av mina nerfläckade H&M klänningar.