Att föra något vidare...
Julen är en tid då man dammar av familjetraditionerna. Högtiden kretsar ju kring familjen och de flesta åker "hem" för att fira jul. Säg den släkt som inte använder sig av gammelfasters recept på pepparkaksdeg, som inte har något julpynt efter farmor eller som än idag serverar farfars favorit sill på julbordet, även då farfar inte längre finns bland dem.
Första advent brukar make och jag pynta vårt hem, i år skulle även Lilltrollets rum pyntas. Det blev de dansande tomtarna efter gammelfarfar, makens morfar, som fick pryda fönstret tillsammans med Trollungens allra första julsak, en värmeljushållare som ser ut som ett tomtebo. Tomtarna fick maken av sina mostrar som ett minne efter sin morfar och har alltid haft en hedersplats i vårt hem. Jag har inte kunnat datera dem, men jag gissar på sent 60-tal. Han och makens mormor skiljde sig då och det blev väl till att skaffa sådant som han inte tog med sig hemifrån. En gammal norrländsk man i slutet av 60-telet torde inte ha lagt alltför mycket tid på sådana göromål som julpynt, så jag gissar att de inhandlades på Konsum när det begav sig.
Fönsterbelysningen utgörs av den allra första adventsstjärnan som mamma köpte till vår allra första jul i Sverige. Stjärnan är lite tilltufsad efter 25 år och många flyttlass. Jag tycker om att den är lite naggad i kanten. Den har ju en historia att berätta, liksom gammelfarfars tomtar.
Vårt barns arv handlar om två kulturer som möts, men framförallt om individer som sökt att skaffa sig ett hederligt liv och kämpat för de ansett viktigt i livet, vare sig det har varit demokrati i det gamla hemlandet, den egna marken i ett norrländskt jordbruk, eller rätten till utbildning i ett efterkrigssverige långt före CSN.
Jag hoppas att vårt barn kan göra det bästa av sitt arv, att det tar lärdom av de erfarenheterna vår släkt skaffat sig i två skilda kontinenter och att summan av våra mödor, ideal, drömmar och medmänsklighet gör Trollungen till en tolerant och rättvis person som hittar sin egen väg till lycka, oavsett hur Lilltrollet väljer att leva sitt liv.
