Stjärnfamiljen
Jag har funderat mycket på det där med familjebegreppet. Jag har en stor släkt spridd över hela världen. Min mormor hade 20 barnbarn, farmor lika så. Jag står omöjligen nära alla mina kusiner, varken geografiskt eller känslomässigt även om det är otroligt roligt att ses när livets vändningar gör att vi befinner oss i samma land. Jag har dock många människor som jag inte delar blodsband med som står mig oerhört nära. Mina väninnor A och M har jag känt i över två decennier, deras barn betraktar jag som mina syskonbarn och jag försöker skämma bort dem såsom jag hoppas få göra med framtida biologiska diton. A och M står mig nära och vi delar på hemligheter och minnen som ingen annan kan förstå eller ta del av. Väninnan frk L är också en person som funnits där i nästan 20 år och vi är varandras bollplank i livets svåra frågor.
Förutom vännerna har man ju syskonens ex, ja de är människor man firat jul med, delat glädje och sorg med. Det är konstigt det där med syskonens relationer, man förväntas ta emot deras respektive som en i familjen, men man får ju inte vara med i separationsprocessen. I ett par fall har mina syskon fortsatt umgås med sina ex och de har blivit som en del av släkten, att betrakta som Lilltrollets avlägsna mostrar och morbröder.
I vår familj har vi valt att kalla alla dessa underbara människor som vi inte delar blodsband med, men som är oerhört viktiga för oss, för vår Stjärnfamilj. Lilltrollet har flera stjärnkusiner, stjärnmostrar, stjärnfarbröder och stjärnmormödrar och stjärnmorfäder. Jag tycker att det är vackert att vi har ett så starkt band med människor som vi mött längs livets väg.
Idag kände jag att Lilltrollets stjärnkusiner blev fler. När mammagruppen skildes efter en fantastisk dag med julbak och julmys kände jag att jag verkligen ser fram emot att ha dessa barn och föräldrar i vårt liv. Tänk vad häftigt att kunna säga att de känt varandra hela livet!
Så öppna upp, våga möta människor i din väg, för även om det är en klyscha så är delad glädje faktiskt dubbelglädje.
