Vanedjur



Tidigare i veckan flyttade vår älskade kattpojke in i sitt nya hem. Det har känts rätt tomt utan honom, men Lilltrollet fyller upp tomrummet med besked med sitt ständiga leende och sin villkorslösa kärlek.


Vi var oroliga över hur Kattpojken skulle reagera på omplaceringen, maken och jag oroade oss för hur han skulle lida vid avskedet, vi inbillade oss att han skulle jama efter oss när vi åkte iväg i bilen utan honom, så där som i en Disneyfilm ni vet, där han ensam skulle stå och vinka i fönstret med tårarna rinnande nedför kinderna, jag trodde att han skulle packa ihop sina pinaler och rymma från den nya matten för att komma hem till oss. Så har det inte riktigt blivit, till vår glädje och i viss mån sorg.

När vi kom hem till den nya matten, där atmosfären kändes välkomnande blev vi varma och lugna i själen. Kattpojken visade inga som helst tecken på vare sig blyghet eller hemlängtan. Under tiden vi talade om praktiska detaljerna inspekterade Kattpojken sitt nya hem och lade sig i gästsängen. Det ryktas om att Kattpojken nu avancerat till mattes säng och att han varit på promenader på egen hand utan att några som helst rymningsförsök. Nej, varför skulle han rymma? Han får kärlek, mat, uppmärksamhet och slipper dessutom en Trollunge som jagar honom i gåstolen!

Vi saknar dig vår älskade Kattpojke, men vi vet att du mår bra och kommer att få ett fantastiskt liv, det gör sorgen lindrigare och sakta men säkert vänjer vi oss vid våra nya liv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0