rektorinnan

TCO och står bakom en nyframtagen föräldramanual till företagen. Det är ett sympatiskt initiativ som jag hoppas läses av chefer och mellanchefer på både stora och små företag. Jag har visserligen inte läst manualen själv, men intentionen, såsom Sanna Verner-Carlsson beskriver den tilltalar mig. För det handlar inte om att uppmuntra föräldraskap, utan att uppmuntra att folk ska känna sig respekterade oavsett vilka val de gör i sitt liv, föräldraskapet är innebär en stor förändring och leder till oro om den egna livssituationen, då måste det kännas skönt att ingen himlar om det på jobbet i a f.
Jag har själv uttalat mig klantigt om föräldraledigheter, för i den stressiga vardagen vill man inte avstå sina stjärnor. Då har jag tydligen glömt att det är stjärnmedarbetarnas familj som lånar ut personen i fråga till mig och inte tvärtom, för vi jobbar ju för att leva och inte vice versa. När jag dessutom äntligen har blivit förälder har jag all förståelse till varför folk inte suttit kvar till sju på kvällarna med mig på skolan, de vill ju hem till sina barn, för mig hade jobbet blivit mitt barn... och då är det svårt att gå hem.

Nu blir det andra bullar, mer effektivitet och smartare användning av mötestid, så att folk kan göra sitt arbete inom avsatt tid och sedan får åka hem och njuta av familjen, oavsett hur den ser ut...

Själv ska jag anonymt skaffa mig manualen och skicka en kopia till min mans manliga medarbetare, de tycks inte förstå att han måste vara hemma ett år när han så väl behövs i nästa projekt... att han kanske vill vara hemma med Lilltrollet har de nog inte förstått.