Ironman v/s Superman



I helgen gick visst Ironman på TV, ja ni vet killen som räddar sig själv genom att bygga en robot och försöker rädda världen på kuppen.
Jag gillar inte filmen, jag tycker att den är tramsig och orealistisk, jag tror bara inte att en man som blir rik på att tillverka vapen kan omvändas till humanist på det sättet! Min man däremot tilltalas av filmen, det må vara lite uppskruvade tekniska lösningar som han får blunda för, men han gillar skarpt att ingenjören får spela hjälte och får använda sitt tekniska kunnande för att hitta finurliga lösningar på världens problem.

Min hjälte är och har alltid varit stålmannen, i Christopher Reeves tolkning så klart. Han var nog mitt allra första kärleksobjekt på filmduken och jag dagdrömde ofta om att han kom och ställde saker och ting till rätta när livet kändes svårt. Jag förstår ju varifrån hans kraft kommer och tilltalas skarpt av den nördiga fasaden, idealismen och kärleken till sina föräldrar, både de på Krypton och på jorden. Min man kan inte köpa att man kan flyga utan teknikens hjälp och det där med laser i ögonen är bara för mycket tycker han!

Jag tycker att vår tramsiga dispyt om vilken superhjälte som är bäst har en allvarsammare sida.Vi har helt enkelt olika syn på hur problem ska lösas, är det vetenskapsmannen som har empiriskt beprövade lösningar på problemen eller är det idealisten som är beredd att offra sig och sitt privatliv för att bekämpa ondska, miljöproblem och politiska kriser?

Som varje generation före oss ställs vi inför globala utmaningar, ekonomiska kriser, miljön, vattenbrist, torka och fattigdom. Är det vetenskapsmännen, teknokraterna som ska diktera villkoren eller är det politikerna, de som utifrån sina ideal och övertygelser leder nationerna?


Ps. Bilderna är lånade från http://springarmange.blogspot.com/ (Stålmannen)

och http://femhundrafilmtips.blogg.se/ (Ironman)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0