Think pink!

"Think Pink!" skrek den vackra transan åt mig, pekade på klänningen och gjorde tummen upp, jag hade dagen till äran en knallrosa klänning, och det uppmärksammade hen, året var 2001 och jag närvarade min allra första Pride parad i Stockholm. Med åren har jag lärt känna många människor i HBT-världen och tagit Prideveckan till mitt hjärta. Jag tycker att all kärlek är bra kärlek och folk ska inte behöva leva ut sin kärlek i hemlighet för att slippa trakasserier och fördomar. Rosa var förresten den triangeln som homosexuella fick bära i Nazisternas koncentrationsläger.

Nu i oktober bär vi gärna rosa för att uppmärksamma bröstcancern en sjukdom som drabbar 15-20 kvinnor varje dag, året om, bara i Sverige!
I år bär jag bandet närmare hjärtat och i tankarna har jag en närstående och hennes mamma som nyligen fått diagnosen och som nu kämpar mot sjukdomen.
Bröstcancer är bara en av många sorters cancer, sjukdomen kan drabba vem som helst, den senaste tiden har en bortglömd grupp uppmärksammats, de unga, mha kampanjen "Det är okej att känna"

Det Rosa bandet, oavsett vilket (för det finns ju två!!?) är för mig inte bara ett sätt att finansiellt stötta forskningen, jag tror att det, liksom de blåa bandet, den röda klänningen, m.fl. är också ett sätt att kollektivt känna samhörighet och visa stöd för dem drabbade. Vi känner att vi är duktiga, att vi orkar bry oss, att vi minsann känner med dem, vi visar vår medmänsklighet och omtanke.

Oavsett om vi köper dessa pins för att vi vill skylta med vår välmening eller om vi faktiskt förstår innebörden av våra bidrag, är det viktigt att även i vardagen stanna upp och visa hänsyn, ta oss tid eller ha förståelse andras underliga beteenden, för vi alla har orsaker att känna oss ur balans ibalnd, de flesta av oss bär med oss bördan utan att rucka på den välpolerade fasaden, men ibland brister det och då kan det vara skönt att finna medmänniskor omkring sig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0