Come back

Det har varit mycket sedan sist, så det har knappt funnits tid för reflektion och än mindre för bloggande, det stör mig, dessa rader har blivit lite av en avtankning varje kväll, jag har saknat det, men nu är jag tillbaka, i a f till nästa mindre katastrof gör sig gällande.

Lilltrollet har haft besvär med magen, diarré, jag tror att det beror på kosten, detta i en skön kombo med en ny utvecklingsfas gör att det kräver mer tillsyn, mer bekräftelse, mer underhållning och är vaket längre på kvällarna... (Jag fick låna en bok av väninnan A som heter "Växa och upptäcka världen" av Hetty van de Rijt och Frans X. Plooij. Boken går kortfattat ut på att presentera sju olika utvecklingsfaser som barnet genomgår under sitt första levnadsår. Det är inte en bok som pekar på vad barn ska kunna vid en viss ålder, utan den försöker förklara varför spädbarn är speciellt kinkiga under vissa perioder och hur man kan bemöta dessa orosperioder. Jag har läst boken periodvis sedan Lilltrollet föddes och dessa faser har stämt för Trollungen) Då Trollungen äter dåligt på dagarna vaknar den hungrig om nätterna och den onda cirkeln är igång...
Just nu sitter Trollungen i min famn och busar, sängen duger inte och det finns inga tecken på trötthet... även mannen behöver ju lite egentid, om så vid diskbänken. Han förtjänar mer än så efter helgens hjältemodiga insats, Trollungen höll mig upptagen hela helgen, så maken fick fixa det mesta av rummet på egen hand, nu är Liltrollets rum inrett, redo för att påbörja avvänjningen av både mor och barn, operation "Eget rum" har inletts!

Det har inte bara varit pest och pina även om det lätt kan låta så, livet som föräldraledig är i mångt och mycket en mycket privilegierad tillvaro! Jag får ju dela min dag med den lilla människan som vi så länge längtat efter!

Vi var på barnvagnsbio idag, på Bio Rio och såg Apflickorna. Det måste sägas, barnvagnsbio är inget för filälskare, men har man accepterat att man kommer att vara i en salong full med nyblivna föräldrar och lika många barn, som kommer att ta för sig, mata, byta och leka med sina barn parallellt med att de ser på filmen i en halvmörk salong, så är det en ganska trevlig upplevelse, för det egna barnen kräver ju också all den tillsyn och dessa omvårdande aktiviteter hade inte accepterats under en vanlig filmvisning. Jag kommer inte att rusa iväg till nästa barnvagsbiovisning, men jag kommer definitivt att återvända! Vad gäller själva filmen, så måsta jag hålla med DNs krönikör, den är en svart, kall och osminkad bild av två tonårsflickors vuxenblivande. För mig blev det dock en antiklimax, den bygger upp så många spänningar, man känner obehaget i kroppen och sitter på helspänn och så uteblir dramatiken…men det är väl så livet är, det som upplevs som ett stort problem, nära på en tragedi ibland är egentligen ganska odramatiska situationer konstruerade av oss själva – ännu en tanke att ta med mig när jag återgår till arbetslivet!

 

Apropå arbetsliv hade jag löne- och utvecklingssamtal idag, jag, de slogs väl ihop eftersom jag är föräldraledig. Vi passade även på att boka några möten under hösten för att underlätta återgången till arbetet och tillsammans lägga upp nya strategier. Å ena sidan känner jag mig oerhört uppskattad och saknad, det är bra för egot, även om det inte visade sig så mycket i kronor och ören, å andra sidan drabbas jag smått av panik, snart spricker bubblan som jag och Lilltrollet levt i, jag kan redan nu känna hur mycket jag kommer att sakna att Trollungen klänger på mig och ger mig blöta pussar och busar och skrattar dagarna i ända. Jag tröstar mig med att allt mitt barn har lärt mig får följa med mig till jobbet när jag gör come back!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0