Lägg på! Du kan rädda ett liv...

Idag var jag med om en rätt skakande bussfärd.
Lilltrollet och jag skulle hälsa på en kompis som har ett barn som är jämgammalt med Lilltrollet. Jag satt och njöt av höstsolen som lyste genom fönstret in i bussen och andades ut en stund medan Trollungen sov sött. En yngling som talade i telefon och bar på några böcker reste sig för att gå av, långt innan bussen hunnit stanna. Han försökte hålla balansen medan han gick bakåt i bussen, telefonsamtalet pågick utan avbrott varav han inte kunde hålla sig i stången, bussen vinglade till och ynglingen tappade balansen, hans hand var millimetrar från att bokstavligen mosa Lilltrollet. Ynglingen måste ju ha vägt 65 kilo, men hastigheten i fallet mångdubblar ju hans vikt! Jag måste ha sett livrädd och urförbannad ut, jag hann inte reagera innan han klev av, men jag hoppas att han insåg att han var millimetrar från att förändra våra liv, han kunde oavsiktligt ha krossat mitt barn och själv blivit ansvarig för dråp.


Ynglingens beteende skiljer sig egentligen inte från de hundratusentals vardagsstressade, eller telefonberoende människorna som dagligen går i sin bubbla utan att tänka på att det pågår en värld utanför telefonen. Det krävs så lite för att en olycka ska uppstå och i många fall tjänar vi inte mycket på de sekunder vi försöker jaga genom att t.ex. stiga upp ur sätet innan bussen, spårvagnen eller tunnelbanan har stannat. Jag vet, för jag är till vardags en av dem, när jag inte har lyxen att ha gott om tid, när jag inte har tid att reflektera över det som verkligen är viktigt i livet.

Jag vill inte sätta mig på några höga hästar, bara dela med mig av det som bara blev en liten incident men som kunde ha slutat riktigt illa, jag vill bara att ni ska ha detta i tankarna på måndag och välja att sitta kvar, eller inte rusa fram innan trafikljuset slår om. Det är vi vardagsstressade föräldrar som är den största trafikfaran runt skolorna idag, det är nyvakna rusande småbarnspappor som kanske trycker på gasen lite för mycket, för att lätta på trycket och känna sig lite mäktig i ett annars vanmäktigt livspussel. VISA HÄNSYN, för om vi behandlar andra så som vi själva vill bli behandlade kanske vi räddar liv.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0