Nyvunnen frihet? Ola, Italien, aga och gåstolar

Det har varit mycket barn på nyheterna idag, och hemma upptar ju vårt barn det mesta av tiden nästan jämt ;)
Ola Lindholm, känd barnprogramledare, fick komma till tals om knarkrättegången i kvällens hübinette och berätta om varför han väljer att hålla tyst istället för att bevisa sin oskuld. Olas skuldfråga har jag inget med att göra, det finns ju ett rättsystem i Sverige som ska avgöra detta, även om media i sin jakt på lösnummerförsäljning och tittare glömmer att vi faktiskt ska anses vara oskyldiga till dess motsatsen har bevisats... Ola hade dock en viktig poäng; om att det enda han hade kvar, när han förlorat allt annat, var just sitt privatliv, så varför skulle han röja det? Vi får helt enkelt spekulera vidare om vi nu tycker att just hans droghalt är den viktigaste fråga vi har att avhandla! Jag måste säga att jag, bortsett från själva skuldfrågan, håller jag med honom. Någonstans har han valet att åtminstone ha sitt privatliv och sin integritet kvar och då är valet enkelt! Dessutom, som han själv sa det mellan raderna, kommer allt att blåsa över och snart och en ny person kommer att jagas av mediedrevet. Oavsett hur det går för Ola så har han fått en nyvunnen frihet, han har valt att frigöra sig från medias bild av honom.

Att en italiensk politiker åtalas för att ha misshandlat sitt barn i Sverige tycker jag däremot är en positiv nyhet, mannen, som tydligen inte är vem som helst, får med all säkerhet undkomma med i värsta fall böter, om han fälls. Det intressanta är debatten som denna nyhet väcker i Italien, ett land där många anser att en smäll då och då, om än liten, är en del av uppfostran. I Italien är ju inte barnaga förbjuden i lag som i Sverige. Vi får hoppas att debatten i alla fall lyfter frågan till italienarnas middagsbord. Jag tror att många smiskar sina barn slentriant, för att det är lättare och mindre tidskrävande än ett samtal med det aktuella barnet. Vi ska dock inte vara alltför snabba med att slå oss för bröstet, i dagens DN kunde man läsa om att anmälningar om barnmisshandel har ökat kraftigt de senaste åren. Om detta beror på att omgivningen är modigare och uppmärksammar detta eller på att stressade föräldrar tappar tålamodet och daskar till ett olydigt barn är svårt att avläsa, oavsett vilket misshandlas det uppenbarligen barn i Sverige dagligen och det kan aldrig vara rätt! Malin Alfvén, psykolog berättar om sin syn på var gränsen går, om någon nu undrar. Här har tyvärr Sverige en bit kvar innan vi kan anses oss fria från barnaga.

En som fått en ny sorts frihet är vårt barn som igår fick en gåstol. Lilltrollet har ännu inte fått kläm på hur man styr farkosten, men det är rätt nöjd med att det, helt slumpmässigt, då och då når nya spännande knappar och skåp som det inte kommit åt tidigare.


Själv har jag förlorat min frihet, jag tror att jag blir straffad för att jag åkte ifrån mitt barn i helgen. Lilltrollet skriker nämligen varje gång jag lämnar rummet det befinner sig i, det kräver att få följa med, det vill antagligen inte riskera att jag försvinner igen...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0