rektorinnan

På min senaste födelsedag fick jag en mycket ovanlig och ovärderlig gåva av väninnan M.

Det är nämligen så att vi två och väninnan A har en tradition av att skicka måndags- och fredags sms till varandra för att hålla oss uppdaterade om varandras liv. Vi bor ju i tre olika städer och jobb och familj gör att vi varken kan träffas eller tala i telefon så ofta som vi skulle önska.

Väninnan M gav mig en tidskapsel i födelsedagspresent. I en pärm hade hon sammanställt korrespondensen mellan oss tre under en tolvmånadersperiod. Den börjar med ett meddelande från mig som skickades en kall vinterdag, i det frågade jag om hon skulle kunna tänka sig att rekommendera oss som föräldrar, detta som ett led i adoptionsprocessen som vi skulle påbörja. Pärmen avslutas ett år senare med ett förvirrat meddelande från mig där vi tackar för present och omtanken samband med Lilltrollets födelse.

Hennes gåva är ett konstverk, en frusen ögonblicksbild i tre kvinnors liv i det tidiga 2000-talet. I den digitala värld, där vi lämnar få fysiska spår efter oss och där tekniken gjort oss så tillgängliga att det sällan finns tid för verkliga möten är detta en skatt värd att bevara.